Utmaningarnas år.. kanske?

Man borde göra mer saker som man är rädd för. Våga satsa lite och växa några millimeter som människa. Det ska bli min utmaning 2009, inte alltid köra det som är safe. Det största steget är ändå taget, inte mycket kan väl vara läskigare än att göra slut efter ett långt förhållande. Allt som är tryggt försvinner och så står man där ensam mot världens alla faror.
Vad mer är läskigt.. spindlar är jätteläskigt, hårstrån i maten, hoppa fallskräm, åka skidor i svarta backar... men på ett helt annat sätt. Jag pratar om saker som förändrar hela plattformen för ditt liv. Om att inte nöja sig utan att veta vad man går misste om.

Innerst inne tänker jag att om det är menat så kommer det bli vi igen. Och innerst inne är jag rädd för att det inte är meningen alls.

Det här är inte en uppmaning att byta lycka mot olycka, bara en tankeställare. Jag vet vad jag vill, jag vill vara nöjd med mig själv och det jag gör i livet. Jag vill inte vara den bittra gamla tanten som önskade att hon gjort mer av sitt liv. Och är man lycklig på sin plattform kan man alltid utmana sig själv på andra sätt. Det kan vara allt från att prova en helt ny maträtt på stammisstället till att bestiga ett berg.




En av sommarens utmaningar var att bestiga den här alptoppen, det var
så värt! (Italien, 2008)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0