GarbageHen

Det är torsdagsmorgon och Karin funderar och försöker lösa livets stora gåtor, idag är frågan; kan ensam vara lycklig? Del 1

Jag har börjat fundera på det här med tvåsamheten igen. Är det en social konstruktion av oss människor som uppräthålls genom bland annat kulturen. Exempel: Tjejen i filmen är aldrig lyckligare än när hon får sin drömprins och vice versa och tidningarnas hets om "så hittar du rätt partner" och alla miljontals låtar om kärlek.

Eller ligger tvåsamheten på något vis inpräntat i vårat arv, liksom många fågelarter lever med en partner hela sitt liv. Det kanske en taktik som gör att vi kan säkra största möjliga avkomma och sprida våra gener vidare.

Eremiter kan ses som underliga kufar som reser iväg och lever ensamma i naturen.
Men är eremiter olyckliga? Jag tycker deras livsstil är beundransvärd.

En annan tanke:
Varför allt sökande efter bekräftelse?
Finns man inte om man inte blir bekräftad?
Kan man inte bara vara nöjd med den man är.

Lyssnar på Familjen -. det snurrar i min skalle... och ja det märks väl kanske. Det är inte så uppstyrt där inne idag.