Härlig start på filmfestivalen!
Phoebe in wonderland blev min invigningsfilm på detta års filmfestival. Det är så skönt när den första filmen är bra, då känns festivalen lyckad redan från början. Och den var bra!
Elle Fanning gör en grym insats som Pheobe. Hon fick mig att börja gråta på vissa ställen. Fy för att vara en liten tjej igen. När jag var liten kunde jag också få utbrott och skrika och gråta för att jag inte förstod meningen med livet. Jag var rädd för döden, Phoebe är rädd för att hon inte förstår vad som händer med henne. (Även om vi inte gick igenom samma saker så drogs jag tillbaka till mina egna minnen.) Hon börjar göra tvångsmässiga upprepningar, spotta på människor.. göra sådant som hon inte borde. Hennes mamma kan/vill inte heller förstå att Pheobe har tydliga symtom för tourettes syndrom. 
Jag ska inte skriva ner hela filmens handling men se den! Den är riktigt bra, och rolig och sorglig. Skratten står Bailee Madison mest för. Hon spelar Pheobes yngre syster som är en speciell liten figur.
Det enda jag kände var lite överdrivet var vissa scener i slutet, till exempel när barnen börjar ta sönder en massa rekvesita på scen. Och det slutliga upptädandet var lite för "bra" när resten av filmen rakt igenom varit så verklighetstrogen. Och ja, jag säger verklighetstrogen även fast Pheobe pratar med människor från underlandet som egentligen inte finns.
