Snölykta

I måndags gjorde jag en jättefin (eller egentligen ganska ful) snölykta utanför vårat fönster. Men den lös jättefint när vi satte in ett ljus i den. Perfekt kramsnö också! Nästa projekt blir en snögubbe :)


ADHD ...eller?

Förra veckan kom jag fram till vad mitt problem: Jag har koncentrations svårigheter.
Så måste det ju vara. Hur kommer det sig annars att jag inte kan ta tag i allt jag har att göra.
Jag har nog haft det sen basåret, för i gymnasiet var jag ju bra. Jag kommer bara på annat
att göra istället för den där texten som ska vara klar på fredag eller de där instuderingsfrågorna
som högar sig inför tentan. Jag kan inte fokusera!

andra faktorer...
Vad har hänt sen gymnasiet:
Jag flyttade hemifrån - Mycket mer ansvar, ett hem att ta hand om och räkningar att betala...när jag bodde hemma var jag inget neat-freak men nu ka jag inte koncentrara mig om det inte är städat.
Jobb - Jag jobbar mer nu för att slippa ta så mycket sudielån
Pojkvän - Jag har en pojkvän som jag vill spendera en massa tid med. Förut var det ju bara jag.
Extrajobb - Jag tar på mig extrajobb som till exempel att skriva gratis för vissa tidningar bara för att få texter i tryck.
Alkohol - suger men är man 22 år så är det en del av livet = dagen efter är det svårt att få något gjort.

Kanske är allt bara för rörigt och stressigt... helt klart är att jag inte finner någon studiero i mitt liv överhuvudtaget... bah!!!!

Härlig start på filmfestivalen!

Phoebe in wonderland blev min invigningsfilm på detta års filmfestival. Det är så skönt när den första filmen är bra, då känns festivalen lyckad redan från början. Och den var bra!

Elle Fanning gör en grym insats som Pheobe. Hon fick mig att börja gråta på vissa ställen. Fy för att vara en liten tjej igen. När jag var liten kunde jag också få utbrott och skrika och gråta för att jag inte förstod meningen med livet. Jag var rädd för döden, Phoebe är rädd för att hon inte förstår vad som händer med henne. (Även om vi inte gick igenom samma saker så drogs jag tillbaka till mina egna minnen.) Hon börjar göra tvångsmässiga upprepningar, spotta på människor.. göra sådant som hon inte borde. Hennes mamma kan/vill inte heller förstå att Pheobe har tydliga symtom för tourettes syndrom.



Jag ska inte skriva ner hela filmens handling men se den! Den är riktigt bra, och rolig och sorglig. Skratten står Bailee Madison mest för. Hon spelar Pheobes yngre syster som är en speciell liten figur.

Det enda jag kände var lite överdrivet var vissa scener i slutet, till exempel när barnen börjar ta sönder en massa rekvesita på scen. Och det slutliga upptädandet var lite för "bra" när resten av filmen rakt igenom varit så verklighetstrogen. Och ja, jag säger verklighetstrogen även fast Pheobe pratar med människor från underlandet som egentligen inte finns.


Ofrivillig Julkalender

Jag ville inte gå upp i morse. Jag ville ligga kvar under mitt gigantiska sköntäcke, det som jag fick av J i födelsedagspresent. Men jag tog mig upp, ska ju trots allt jobba. Lägenheten är så kall nu, så det tar emot extra. Men när jag tittade ut genom fönstret blev jag glatt överaskad av massa snö. Det snöar helt galet!
Jag lyssnar på Detektivbyråns skiva Wermland och det känns som jag är med i min egen julkalender. Jag har lite för mycket julkänsla i kroppen än vad som känns bra.

Jag brukar hata julen. Men nu längtar jag efter en liten julgran med små lampor i och färgglada, glansiga och glittriga julgranskulor. Jag längtar efter att baka ett pepparkakshus, dricka varm glögg, äta nybakta lussebullar, tända adventsljus och lägga små fina paket under vår lilla gran. Vad har hänt?

Men jag står fast vid att jag inte vill ha några julklappar i år heller, bara av J, vad ska annars ligga under vår gran?

Jag gilla verkligen Detektivbyrån, så himla mysig musik!


Jippiiiii

Ok det förra inlägget lät lite negativt. Jag ser faktiskt verkligen fram emot lördagen!!!!

Hets for life

Nu börjar helg-hetsen! Eller kanske ett enda stort mastodont-firande. Glad som jag är fick jag hela den här helgen ledig från jobbet. Men ledig kommer jag nog inte vara en sekund.

Idag ska jag få träffa Johanna och vi har inte setts på flera månader fastän pratat i telefon varannan dag. Jippi!!!!

Imorgon kommer jag förmodligen få stressutbrott, ryta och dämpa min ångest genom att äta ett kilo godis och spy av nervositet... nä men nästan. Jag ska laga mat till tjugo pers.. hur gör man det? Tänk om det blir för lite, eller tänk om det smakar pyton... vad gör jag då? Jag har sagt att jag ska bjuda på vin, tänk om det inte räcker? Jag har inget fint att ha på mig och mitt sparkonto är länsat och Svenska dagbladet-räkningen obetald. Men det positiva är att så många vänner jag tycker om kommer... som jag hoppas att jag hinner umgås med innan kvällen är slut!

Nu bär det av till skolan för lite förkovring.
Jag hör av mig om jag äverlever denna helg.

Födelsedag

Idag får man veta av vilka man reducerats till en facebook-gratulation.

Prestations-sjukan

Jag sitter med 4000 tecken tillgodo och försöker prestera. Detta ska alltså bli en recension... jag gjorde det värsta man kanske kan göra. Läste andras recensioner av samma film.. det resulterar ju bara i skrivkramp och prestationsångest. Jag är inte lika bra som de. Jag kan inte fånga in filmens anda i en enda mening. Och nu känner jag mig kass. Och då får jag ångest för att om ett och ett halvt år ska jag ut och försöka klara mig på arbetsmarknaden... men ingen kommer vilja ha mig. Och ja... vad blir slutsatsen; allt är fan meningslöst.


Va bra.. nu har jag fått avreagera mig.

RSS 2.0