GarbageHen

Idag har det snöat helt galet. Stora mjuka flingor som i en saga.  Var ute på en promenad med familjen Johnson. Det var trevligt men slutade i snökrig mellan mig och Jonathan. Jag åkte på stryk, rätt vanligt när det är kille mot tjej. Blev mulad och fick snö i hela munnen. Två gånger.

Jag får panik när alla är ute och reser och jag själv sitter hemma. Har precis läst Bruce Chatwins bok  "Drömspår". Där resonerar han kring vikten av att resa, vandra ... jag vikten av att röra på sig. Han fortsätter med konstateranden som att människan inte är gjord för att sitta still. För att finna frid måste man röra på sig.

Det kanske förklarar min brist på frid. Sist jag reste var i julas när jag och Anna hälsade på farmor. Och det var en så kort resa så den räknas knappt. Jag måste här ifrån.

Jag längtar till sommaren. Till de svenska fjällen. Stormkök och vyer. Jag längtar till ett liv ofokuserat på det materiella. Jag längtar efter klippta band. Jag vill känna mig fri och lycklig. Jag vill känna att jag lever. Upp och ner går det. Ena dagen är allt på topp för att jag nästa dag ska ramla ner i en svacka.

Lägenheten är uppsagd. Jag ska kasta allt jag inte behöver. Göra mig av med allt skit. Jag vill inte äga mer än jag behöver. Varför har jag till exempel sparat tre par trasiga skor? Fem par trasiga jeans?? Tror jag att sakerna av något sorts under ska laga sig själva?

Sen vill jag att mina kompisar ska komma hem och krama om mig.