GarbageHen

Så här glada var pappan min och Anna efter de sprungit midnattloppet.
Själv sprang jag runt på stan med My för att hejja på dem. Först ställde vi oss
vid medborgarplatsen. Men attans vad många det var som sprang!
 
Jag blev helt yr i huvudet av att titta på alla löpares ansikten i jakt på igenkännande drag,
Men fantastiskt nog lyckades vi se dem båda två. Anna susade förbi först och några minuter
senare dök pappa upp bakom två i brudpars utstyrsel.

Det var många som sprang utklädda och i vissa fall ihopklädda. Två damer i samma kjol,
runt fem stycken i en orm-eller-drak-liknande skapelse och en man sprang förbi med rumpan
bar.

När båda våra familjemedlemmar dragit förbi var det dags för vårt nästa drag. Vi halvsprang
till Katarinabangatan för att fånga upp ännu en glimt och peppa med vårat jubel. Anna missade
vi denna gången men pappa sken upp som en sol när han såg oss stå där.
Jag vill gärna tro att vi gav lite extra energi.

Alla dessa tusentals människor som sprang på Stockholms gator och alla vi som tittade på.
Jag fick en liten adrenalinkick själv, trot eller ej. Jag hade förväntat mig att det skulle
bli lite långtråkigt, men icke.

Vid målgången var det som en propp av folk. Glada vänner mötte trötta svettiga löpare som hade
händerna fulla av bananer och energidryck. De var mängder med vätska fattigare, men en
medalj rikare!

Jag är stolt över er.