Mänskliga spöken

Klockan är strax efter två på onsdags natten.
Det är sent, men jag är ledig i morgon.
Det är tomt i kyrkan, jag är ensam hemma.
Ute är det becksvart och inne kyligt.

Plötsligt kör en bil upp på uppfarten...
Vad har någon att göra här mitt i natten?!
Här finns bara min lägenhet och kontoret

Jag gömde mig i hallen.
Mitt hjärta slog extra slag
Rädsla.

"Jag skulle aldrig våga sova själv om jag bodde där"
Så har vänner sagt till mig.
Det ryktas om att det spökar.
Fy skam annars på en gammal kyrka.

Men jag är inte rädd för spöken
- även om vinden ovanför mitt rum
ser ut att vara tagen direkt ur The Grudge -
Jag heter Karin och jag är rädd för människor.

Tankarna virvlar.
Hjärtat slår.
Bilen brummar.
Minuterna tickar.

Många händelseförlopp hinner lekas i mitt huvuds bråte
Borde jag ha hämtat en kniv.. något jag kan skydda mig med
om någon krossar ett fönster och tar sig in? Fan

Oron slutar så fort jag hör en tjej ropa något
till någon annan där ute. Strax därpå hör jag steg
ute i trappen och välkända röster. In dräller en
syster och två kollegor från Buttan, det osar öl.

Rädslan är utbytt mot ... skam
Där står jag i mjukiskläderna som får
mig att se sådär extra tjock ut.
Mitt hår är smutsigt och jag har två
röda stora finnar i ansiktet som jag
nyligen försökte klämma.

Hej hej! Välkommen hem till mig
Är det ok om jag går och dör?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0