GarbageHen

Jag hatar den här stressen inför julen. Klapp-hetsen.
Konsumtionen när den är på sin topp. Köpa köpa köpa..
Jag mår illa..
Folk början redan nu trängas i affärer för att handla alla sina
julklappar. Men för mig saknar klapparna mening när de
tvångshandlas på det här viset. 

Den där släktingen kommer köpa en julklapp till mig.. då måste jag köpa en till han.. vad ska jag köpa??? panik.. äsch det här blir nog bra... bättre än inget...

Då är inget bättre. Jag tycker presenter är fint, överraskningar är toppen...
men en uttänkt present eller en spontan present är så mycket bättre.
En trisst dag då man haft det hemsk på jobbet..  det är då man vill
få något fint, det är då man vill att någon ska tänka på en lite extra.
Det är då det är guld värt.

På julen är det en påtvingad tradition, men jag vägrar vara med!

Tänk hur mycket pengar vi lägger ner. Inte bara på presenter men också
på pynt och prylar som har med julen att göra. Det är skrämmande. Tänk
om alla kunde skänka lite av de pengarna till välgörenhet istället. Då kan
man i varje fall ha en skön känsla av att ha gjort något bra.. än den där
känslan av överflöd när man vadar i upprivet glansigt presentpapper.

Igår köpte jag en julstjärna och kände mig lite som en hycklare.
Det är en likadan stjärna som jag hade i mitt rum när jag var liten.
Jag älskar skenet som kommer i från den. Oranget och varmt.
Det är värt att gå upp på morgonen bara för att få tända den...
Men det är allt. En lysande liten stjärna som med sin enkelhet gör mig
glad i vintermörkret.