Alena
Idag har jag inte pratat med en enda människa.
Jag har inte talat med någon i telefonen och den
vägrar att ringa. Jag har inte umgåtts med någon annan än mig.
Alla mina bästa är utplacerade världen
över; Bulgarien, Gambia, Norge, Norrland, Gotland,
Cypern. Klockan är 1800 och jag är isolerad.
Lite beröm är jag värd för dagens tysta sysslor
- Läste ut min bok om Lisbeth Salander
- Målade storhyllorna från bokhyllan vita
- Städade min trädgård från ogräs och fimpar
- Rensade ur kylskåpet, nu är det också tomt
- Såg en deprimerad, animerad norsk film om en drogberoende cirkuselefant som förmodligen var skapad för att underhålla men i mitt fall misslyckades dess syfte.
Jag måste vänja mig vid att vara ensam
Men just idag vill jag bara krama på en god vän.
Brännskador first degree
Det bränner lite men bara ett kapitel till, sen ska jag gå in.
Nja så farligt är det väl inte, jag flyttar mig så jag bara får
sol på benen, sådär.. bara ett kapitel till.. nu blev det spännande....
Helgen var en fin helg. Jag och J firade semestern i fredags och började dricka massa bubbel. Sen åkte vi in till stan och såg nya Harry Potter filmen, det var mysigt. Jag börjar fundera på om jag inte ska läsa alla böckerna nu också. På lördagen var jag ute med Cajjan och Kattpiss. Med fasa insåg vi att HC var stängt så vi hamnade med ett tetra gredos i en trappuppgång där vi sökte skydd från ösregnets attack.
"Regn faller ner - tiddelipom"
Vi beslutade oss sen för att gå till Medusa, ingen av oss hade särskilt mycket pengar och vi var tidiga nog för att slippa inträdet. Det var rätt soft där, en del omysiga killar och någon snorkig tjej i toalettkön men annars var det lindrigt. Kattpiss bråkade med sin bebis så hon lämnade sällskapet först men som tur var dansade vi lite innan.
-Spela Mother, Spela Danzig!
Och det är i en sådan stund varenda atom är i gungning.
Karin och Kattis, Kattis och Karin nananana nana..
Någonstans i Stockholm
När den tystlåtna flickan i trappuppgången har en gredos i handen,
då vet man att ingen går säker på stadens gator...
Underbara människor
Hela lördagen och fredagen fyllde mig med så mycket glädje.
Det är så här livet ska vara, riktigt roligt. Att få skratta med sina
gamla vänner tills man gråter, äta tacos och godis tills man
knappt orkar gå längre - och sedan äta lite till.
Att spontan åka in till staden med en pet-flaska rosé som färdkost
dricka öl på kvarnen och sedan springa till nattbussen i högklackat
nära-döden-upplevelse i götgatsbacken, det gick inte att stanna.
Att kunna vara en hel kväll med pappan, skrot, my och J och
mysa, spela spel, skratta och laga god mat tillsammans.
Att få se sin egna lilla hus-igelkott smyga runt hörnet klockan
ett på natten, rund och go som från en saga.
Pratade med Barbie på msn på söndagen och min kära Börje.
Norge och Japan, annars var min söndag väldigt ensam,
kanske kändes det extra jobbigt när resten av helgen varit
så social. Gick tjusviksrundan ensam, första gången utan barti
-det var inte alls lika roligt och tankarna gick mest rundgång.
Ikväll senast klockan 18 får jag mitt antagingsbesked
nu börjar det bli nervöst
Bästa älskade syster och Jag
Vad glad jag är att ha en syster som är just du,
vem hade jag blivit utan dig, var hade jag varit?
Kramkalas
sen fick jag också ett gulligt pärlhalsband
sen fick jag förmodligen världens mysigaste kram!
Det blir många kramar dagar som dessa,
det är mysigt men också sorgligt.
Alla dessa människor som omgivit mig det
senaste året som jag knappt kommer se längre.
Kramkramkramkram.
Jag gav Karin i köket en present idag
Hennes alldelles egna "Best of Backstreet boys" skiva
Sen skrattade vi lite,
Om jag var gay skulle jag bli kär i Karin, hon är soft.
Prick en vecka kvar. Det blir bara en måndag till,
en tisdag, en onsdag, en torsdag (värsta dagen)
och en fredag sen är det slut.
Fredag den trettonde.
Jag + J = ett år och 3 månader då.
Två saker att fira. Hur kan man göra det bättre
än premiär av nya Harry Potter.
Jag är sjukt laddad! Bring it!
Packetkväll
Kära gamla packet ska återförenas ikväll.
Gänget som höll ihop i högstadiet.
Vi som skapade vår egna familj; Fiakr family
och i vilken jag var Kusin Krabba.
Vi som snickrade ihop en bänk på träslöjden
som följde med oss vart vi än skulle,
en bänk som hade ett önskeben,
(det enda jag orkade svarva innan jag tröttnade)
vi som älskade folk med manchester,
eller kanske mest bara materialet
som vi aldrig bar.
Vi som använde frasen Toki Boki
och alltid ordet Röjj!
Vi som tog tunnelbana och buss till balen
när alla andra åkte fina bilen.
Vi som hade för vana att kalla Pernilla för Pearlan
men aldrig Corinne för Cossie.
Vi som höll ihop och troget hade våra packetkvällar
där vi mest föråt oss på onyttigheter
(för alla vet vad som händer om
Lillasyster Guldfisk får en platta öl av far sin)
Pappa Haj, aj aj! -
avled nästan i ett badrum.Vi var packet
vi är packet
och det kommer vi alltid vara.
<3
En bloggare har fötts!
Även fast jag inte är mer än 20 år känner jag mig som en borttappad pensionär på den här fronten. Men nu har jag tagit det stora steget och skapat min egen blogg. Rymmer iväg från de skrikiga, gnällande barnen här på förskolan för att kunna skriva några rader. Jag älskar att skriva, det har bara inte blivit så mycket på sista tiden. Jag trodde det skulle vara skönt att ha ett heltidsjobb, att jag skulle kunna ägna mig åt saker jag tyckte om när jag kom hem istället för läxor. Men det fungerar inte riktigt så, väl hemma är jag en levande död men nu är det bara någon månad kvar innnan jag äntligen ska få börja plugga igen. Men innan dess, semester!
(Notera att jag för första gången har semester istället för sommarlov, vuxet?)
Det är sjukt hur mycket pengar ändå styr, hur mycket av min tid, mitt liv, jag sålt. Pengar styr världen men jag har alltid tänkt att kanske jag är ett undantag. Att jag aldrig skulle jobba med något jag inte tyckte om bara för att det var bra betalt. Men här hamnade jag och på grund av att det är en privat förskola får jag bättre betalt än vad jag annars hade fått. De första månaderna hatade jag det, det sög ut hela min livskraft och det gör det än men nu vet jag att om 7 och en halv dag är det över.
Tiden går långsamt just nu.
Förresten har Esther i denna stund tappat ut alla pastellfärgade pärlor över hela golvet.
Välkommen till min nya blogg! Hej Kattis
Jag har alltid undrat varför man har en blogg,
och vem som vill läsa det jag skrivit.
Jag gjorde som Kattis sa och skapade en blogg
för Katarina har alltid rätt.
Välkommen till the cream of the crap of my life.
